Archive - februari 2013

1
Hmong byn Doi Pui
2
Jetlag och bilservice
3
The Glass House

Hmong byn Doi Pui

Hmong byn Doi Pui ligger på berget Doi Suthep vars topp är 1676 meter över havet, byn hittar man 20 km från Chiang Mai och 4 km från Wat Prathat Doi Suthep.

Vy från Doi Pui

Vy från Doi Pui

Även om det är en attraktion och inte längre en genuin Hmong by, så ger det en viss inblick i hur det traditionella livet i thailändsk bergsby kan ha varit. Såg bara en äldre dam i traditionella dräkt, det var fler vid vårt förra besök för tre år sedan, kanske en ren tillfällighet. Det fanns nu några riktiga hus vilket det inte gjorde vi förra besöket, Doi Pui är ändå värt ett besök, om inte annat så är den vindlande vägen dit en upplevelse.

Butik i Doi Pui

En av byns butiker.

Turismen är en viktig inkomstkälla men jordbruk och traditionella hantverk är en del av bybornas vardagsliv, handarbeten som att sy kläder är förvisso traditionellt men har länge haft anknytning till turism. Som turist kan man kan man tycka att det är synd att en by som Doi Pui utvecklas och byborna klär sig i Gucci kopior istället för traditionella Hmong dräkter, fast det är rätt naturligt att skaffa sig ett bättre liv när inkomsten blir högre.

En av byns tre gator

En av byns gator

Doi Puis gator kantas av små butiker, som säljer mestadels kläder men även smycken och andra hantverk samt te.

I andra våningen på en av butikerna vid där man kör ner till byns fotbollsplan och parkering så låg det en restaurang med kanon utsikt över berget och en svalkande bris fläktade i ansiktet. Det mesta på menyn var slut fast gott kaffe och kallt vatten hade dom.

Doi Pui Garden

En härlig blandning mellan välskött och vildvuxet.

I Doi Pui finns en kanon fin trädgård i en härlig blandning av välskött och vildvuxet , mest välskött. Några opium plantor odlades så att turisten kan få chans att se Thailands kanske mest kända växt. Man kan för en för en mindre summa skjuta armborst, dessa går överraskande rakt, är man inte sugen på skytte så kan man alltid hyra sig en lokal dräkt och sedan är det bara att låta kameran rulla.

Bangkok Tjejer

Det är snarare skorna än mobilerna som avslöjar dessa Hi-So tjejer från Bangkoks betongdjungel, dom är de mest traditionellt klädda individerna vi ser i byn denna gång, fast nu åkte vi inte hit för att se byborna i traditionella dräkter utan för att se på utsikten och de lokal hantverken.

Den lokal dammen dubblar som simbassäng för byns ungar, dom ser ut att trivas i vattnet. Såg en skylt för ”Doi Pui Waterfall” det är tydligen det som rinner ner i dammen, så här års blir man knappt våt i skorna av det. Såg inte att dom hade en badtermometer men det hade varit intressant att veta vattnets temperatur då det är lite kyligt här uppe under nätterna.

 

Blandade Doi Pui bilder

Överst till vänster utsikt över berget, till höger några turistande thailändare. Under till vänster stigen genom trädgården, till höger trädgården mot baksidan av byn om man så vill.

Denna gamla dam får representera den genuina byinvånaren denna gång.

 

Jetlag och bilservice

Checkade in i fredags vid lunchtid på QR 954 Oslo – Doha och sedan ett snabbt byte och vidare till Bangkok, planet var överbokat och jag blev förpassad till Business Class, att bli uppgraderar till Business är som att vinna på lotto när man flyger A 330. Snön och kylan är inget man direkt saknar.

Snow-Gardermoen

Jetlag är något jag haft svårt med det senaste året, svårt att vrida dygnet till ”Thai time” normalt hemma vid halv två och en snabb dusch senare så blir det en till en och halv timmes vila för att orka stanna uppe till helst till midnatt, men det blir gärna bingen mellan tio och elva. Då vaknar jag i regel vid två snåret och det var den natten, somnar runt sju på morgonen och min fru tycker synd om mig å låter mig sova tills jag vaknar. I söndags eftermiddag efter första natten hemma vaknade jag halv två på eftermiddagen, vilket resulterade i att jag var uppe tills 0400 i morse, upp vid sju och i väg och serva bilen.

Serva bilen , ja nu är det dags igen, var femhundrade mil. Bokad klockan 0800 hos Mitsubishi i Pattaya, ankommet 0745, lämnar in boken och nycklarna några minuter före åtta, tavlan anger att vår bil är nummer fyra i kön, kvinnan bakom disken låter mig veta att jag är nummer nio, lite senare låter hon mig veta att dom är kort om folk och bilen är färdig runt lunch.
Hur kommer det sig att man halkar från fyra till nio i kön? Jo, redan när jag ankommer så är det en samling service sugna thailändare som köar, om dom har bokat klockan nio eller inte bokat alls vet jag inte, men man kan anta att dom känner någon på Mitsubishi eller anser sig vara VIP som bara en thailändare kan vara. Hur som helst så åker farangen och några thailändare som inte hunnit påpeka att dom är VIP eller att dom känner någon som känner någon.

Sedan har jag aldrig fattat vitsen med att bara byta olja och inte filter, köra ren olja genom ett rent filter, det är det dom gör på den här servicen, förutom att kolla diverse andra vätskor. Det är inte ovanligt att man måste, argumentera för att få dom å slänga på ett nytt filter, fördelen gentemot svenska verkstäder är att thailändarna försöker spara ett par baht åt kunden istället för att salta räkningen. Idag tog kvinnan bakom disken det med ett leende då jag ville ha ett nytt filter med min nya olja.

En annan sak man måste vara observant på är däcktryck, dom fyller däcken till bristningsgränsen, detta gäller både bil och MC verkstäder såväl som bensinmackar. Så när bilen är servade är det bara å åka hem och lufta ur däcken.

Några ord om bloggen, den är fortfarande under uppbyggnad och kommer att vara det ganska länge, då tänker jag på de fasta sidor under Thailand osv. I natt under mitt anfall av jetlag så översatte jag temat så att allt nu visas på svenska, det mesta ligger i Admin panel men några små detaljer syns även för besökaren. Lade till ett kontaktformulär, och CAPTCHA i enklare form.
För mig är det minst lika intressant att lära mig om utveckling av WordPress som att skriva i bloggen, men varken skriva eller att lära sig ett och annat skall gå före familj och andra göromål, i utgångspunkt 😉

Simma Lungt

The Glass House

Skål mina vänner, sa jag igår kväll när jag korkade upp en Munkholm alkoholfri öl.

SmokediverOmbord är det bara alkohol fritt som gäller, men på torsdag så hänger vi i baren. Det är inte ölen i sig som är det bästa, utan att man kan slappa av och känna sig ledig, vi jobbar tolv timmar om dagen sju dagar i veckan, utöver det har man någon form av beredskaps funktion, själv är jag rökdykare, så man får va beredd på att slänga sig ur kojen och va uppklädd i full mundering även nattetid.

 

 

 

Ser fram att käka lunch på The Glass House i Na Jomtien, kanon bra thaikäk och sjömat. Deras bakelser och och desserter går inte heller dom av för hackor.

En svalkande bris och en fin utsikt, bara det gör stället värt ett besök.

Att hitta dit, kör från Pattaya mot Sattahip, u-sväng vid Ambassador City och sedanvänster efter Shell macken sedan är det bara att följa skyltarna.

 

Det var allt för idag, simma lugnt.

 

Copyright © 2019. Created by Meks. Powered by WordPress.